Schäfer

Schäfer

Hemland
Tyskland

Bakgrund
Den tyska Schäferhundklubben, som startade sin planerade avel efter klubbens grundande 1899, baserades på hundar som härstammade från central- och sydtyska vallhundar med slutmål att skapa och avla fram en hund som i högsta grad skulle vara lämplig för bruksändamål.

Rasstandard
Schäfern är en medelstor hund med jämnt humör och goda nerver. Rasen ska vara något långsträckt, muskulös och stark. Till karaktären är schäfern frimodig, självsäker, uppmärksam och följsam. Den ska vara fullständigt godlynt med undantag för retningslägen. För att vara lämplig som vakt-, vall-, tjänste- och skyddshund måste den ha egenskaper som hårdhet, kamplust och mod.

Schäfern travar, och längd och vinkling på extremiteterna ska därför vara avpassade till varandra så att bak- och framben förflyttas lika långt under kroppen utan att rygglinjen förändras avsevärt. Om både kroppsbyggnad och vinkling är bra kommer rörelserna att bli vägvinnande, lediga och marknära. Huvudet bärs framsträckt och svansen något lyftad vid jämn och lugn trav. Den tyska schäfern är en travande hund. Extremiteternas längd och vinkling skall vara avpassade till varandra på ett sådant sätt att bakbenen och frambenen kan förflyttas lika långt under kroppen utan att rygglinjen väsentligen förändras.

Pälsen på en schäfer ska bestå av underull och stickelhår. Täckhåret ska vara rakt, hårt och tjockt. Dessutom ska det ligga slätt. På huvudet och inre delen av örat, samt framsidan av benen, tassar och tår är håret något kortare. Däremot är håren på benens baksidor ner till hasleden längre, och lårens baksida är kraftigt hårbeklädda. Färgen är svart med bruna, gula, rödbruna eller ljusgrå tecken. Schäfern kan vara enfärgat svart eller grå, samt grå med mörkare skiftning, och ha svart sadel och mask. Det är tillåtet att ha obetydliga små vita tecken på bröstet och ljusa insidor på benen, men det är inte önskvärt. Tryffeln måste vara svart oavsett resten av färg på hunden. Underullen ska vara ljusgrå. Vit färg är inte tillåten.

Mankhöjd
Idealmankhöjd för hanhund 60-65 cm, och för tik 55-60 cm. Vikten ligger mellan 22-32 kg för en tik och 30-40 kg för en hanhund.

Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. Alla felaktiga rastecken som minskar bruksegenskaperna, bland annat felaktiga öron (för lågt ansatta öron, vippöron, inåtställda öron, lösa öron), betydande pigmentbrist, starkt begränsad totalstyrka och tandfel (alla avvikelser från saxbett och tandformel om det inte gäller diskvalificerande fel).