DANDIE DINMONT TERRIER

Hemland
Storbritannien

Bakgrund
Dandie Dinmont terrier användes till en början som jakthund och fick sitt namn efter en av personerna i Sir Walter Scott's roman "Guy Mannering"; Dandie Dinmont. Förebild för hundbeskrivningen i romanen var små jaktterrier som sedan länge funnits i Cheviotbergen. Dandie Dinmont terriern blev mycket populär och efterfrågad efter att boken kommit ut.
Den första reaktionen blev att rasen utarmades, men efter ett tag sjönk populariteten tillräckligt för att några kvarvarande uppfödare skulle kunna återföra rasen till den ursprungliga typen.

Rasstandard
Huvudet är mycket typiskt för rasen. Det skall vara täckt med vacker, silkeslen päls. Ögonen skall vara stora, kloka och intelligenta. Den långa kroppen skall vara lågställd och vessellik med korta, kraftiga ben, och pälsen skall stå emot väder och vind.

En Dandie dinmont terrier är en sportig och arbetsduglig ras. Den skall vara självständig, mycket intelligent, beslutsam, envis, känslig, tillgiven och värdig. Rörelserna skall vara kraftfulla med direkt påskjut från bakstället vilket ger flytande, fria och lätta rörelser med lång räckvidd i framstället. Stela, styltiga, skuttande eller vevande rörelser är absolut inte önskvärt. Huvudet skall vara kraftigt utvecklat, stort men i proportion till hundens storlek. Muskulaturen skall vara utomordentligt väl utvecklad, speciellt när det gäller käkarna.

Ögonen skall vara mättat mörkt hasselnötsbruna. De skall vara brett och lågt ansatta, stora, klara, rundade och fylliga men inte utstående. Öronen skall vara ansatta långt bak på skallen, sitta brett isär, vara lågt ansatta och hänga tätt intill kinderna med endast en obetydlig resning vid basen. Pälsen på öronen skall harmoniera med pälsfärgen. Hos både pepparfärgade och senapsfärgade färgställningar skall finnas tunna behäng av ljust hår, som börjar ungefär 5 cm ovanför öronspetsen och har nästan samma färg och struktur som huvudhåret. Behängen ger öronen ett tydligt spetsigt utseende. Den längre öronpälsen utvecklas ibland inte före två-årsåldern.


Päls
Pälsen är ett viktigt kännetecken för rasen och den skall vara dubbel, bestående av mjuk, lintrådig underull och hårdare täckhår som inte är strävt men ger en frasig känsla vid beröring. Pälsen skall inte dela sig efter ryggen utan ligga i smala "som penslade" stråk vilka bildas av att det hårdare täckhåret kommer upp genom den mjukare underullen. Frambenen skall ha ca 5 cm långa behäng. Ovansidan av svansen skall vara täckt av sträv päls. På undersidan är den inte lika sträv och bildar en vacker fana av mjukare hår.

Färgen är antingen pepparfärgad eller senapsfärgad.

Pepparfärgad:
Färgen varierar från mörkt blåsvart till ljust silvergrått, nyanserna däremellan är att föredra. Kroppsfärgen skall nå väl ned över skuldror och höfter och gradvis blandas med färgen på benen och tassarna, vilka kan variera beroende på pälsfärgen på kroppen, från djupt roströd tan till blekt fawn. Ymnigt, silvervitt hjässhår.

Senapsfärgad:
Färgen varierar från rostrött till blekt fawn. Ymnigt, gräddvitt hjässhår. Ben och tassar skall ha en mörkare nyans än hjässhåret.

För båda färgvarianterna gäller att frambenens behäng är ljusare än pälsen på benens framsidor. Något vitt på bröstet och vita klor är tillåtet. Vita tassar är inte önskvärt. Håret på svansens undersida skall vara ljusare än ovansidans. Färgen på svansens ovansida skall vara mörkare än kroppspälsen.

Vikt
8-11 kg för hundar i god arbetskondition. Den lägre vikten föredras.

Källa: Rasstandard Dandie Dinmont terrier